” Åt helvete försent ”
Feb 22nd, 2012 by blondifire
tack för kaffet…
Feb 19th, 2012 by blondifire
ok så det verkar som om det kommit ut nu då..om han inte lyckas snacka sig ur det …ehh jaha ? så ist för o ta tillfället i akt (även om det uppstod på fel sätt ) så fortsätter han att ljuga ?? det säger ju en hel del i mina ögon… ”Han måste tänka”, ”allt har gått så fort” ”vill inte hantera det på fel sätt ” osv…. men hallå !!! Ok, fine.. allt som sagt och gjorts under nära 6 månader ( ja jag vet..så kort tid(ironi) har jag verkligen varit så blåögd ?? dum,godtrogen, en jävla idiot..visst, jag borde inte gett mig in i det från första början men känslor är känslor. eller ja, åtminstone trodde jag det :-/
Det tog tid och han bad mig öppna mig, lita på vad han sa och kände så ja, jag känner mig just nu som en idiot som faktiskt gjorde det.. och att ljuga om det,plocka bort mig från fb m.m får mig inse att han inte är den jag trodde, att jag ännu en gång tagit ett åt helvete fel beslut, ärlig my ass !
verkar inte finnas nån ärlighet kvar nånstans.. men jag tänker inte ljuga för nån, har inte gjort det ännu och tänker då fan inte börja nu… Han visste mycket väl vad han gav sig in på, jag har aldrig satt ett ultimatum, har hela vägen varit sååå förstående och diskret och inte fan vad det för min skull men likväl är det jag som sitter och känner mig som en jävla idiot som trodde på allt. som trodde på kärleken… Fuck that !!!! jag är jävligt snäll men såra mig,förneka mig.. så kan jag bli jävligt obehaglig o ha att göra med…
Fucked up
Jan 11th, 2012 by blondifire
Trodde verkligen jag var redo, va fan ska man inte klara o gå o arbetsträna 2 timmar om dan ens ?? Känner mig helt jävla värdelös… Gick igår ( första gången) inget fel alls på platsen,trevlig personal,bra ungar.. idag vaknade jag med värsta ångesten som bara blev värre… nää jag kom inte ens utanför min tröskel.. ska livet vara såhär ?? Hatar det, hatar mina jävla sjukdomar 
Man kanske tycker att fibro är illa nog men den jävligaste e den som sitter i huvudet..eller va fan den har sitt högkvarter.. panikångestsyndrom skitjäveln…den förlamar hela kroppen, får hjärtat och rusa eller hoppa över, andningen stryps,sticker överallt ja hela kroppen bara skriker att : nu dör du typ.. hjärnan funkar inte endast alla dessa instinker som ställer in kroppen på escape mode… ska hitta en jävla grop o stanna där…
Panikångest/syndrom |
||||||||
 |
Vad är panikångest•Plötsliga attacker av stark oro.•Kommer utan förvarning ”som en blixt från klar himmel”.•Ej i anslutning till en kroppslig sjukdom, drogmissbruk eller livshotande situationer.•Drabbar vem som helst och när som helst.•Klingar av även utan behandling. |
|||||||
|
Förekomsten•Ca 2-5% av befolkningen lider av det.•Vanligare hos kvinnor än hos män.•Insjuknandet sker oftast i tonåren. |
|||||||
|
Symptom under attacken•Hjärtklappning.•Svettning.•Darrningar eller skakningar.•Muntorrhet.•Lufthunger.•Kvävningskänslor.•Smärta eller obehag i bröstet.•Illamående eller magbesvär.•Känslor av yrsel, ostadighet, virrighet, svimfärdighet.•Overklighets känsla.•Rädsla att förlora kontrollen eller sitt förstånd.•Ångest för att dö.•Känsla av att plötsligt bli alldeles kall eller varm.•Stickningar, domningar eller klåda i händer och fötter. |
|||||||
|
Symptom efter attacken•Ihållande ängslan för att få ytterligare attacker.•Agorafobi.•Oro för följderna av attacken (t ex få en hjärtattack, bli tokig).•Beteende förändring med anledning av attackerna.
|
|||||||
Önskar…
Nov 28th, 2011 by blondifire
I juletider ( ja andra med så klart) men just nu när julen närmar sig så önskar man ju sig vissa saker.. För mig är detta en högtid starkt förknippad med kärlek och familj. Mina fosterföräldrar sådde tidigt det hos mig, jag fyllar år precis innan och varje kväll den 19 gjorde jag allt för o hålla mig vaken för o se hur tusan granen kunde stå där på min födelsedagsmorgon den 20. Jag bodde mina första 5 år där, men varje kväll somnade jag om än senare ju ”äldre” jag blev.. kan riktigt se mamma och pappa vänta ut mig för o sedan klä granen mitt i natten 
Sedan var det ju dom vanliga traditionerna såklart men just den har fastnat. Det var oxå allt dom gjorde för mig/oss som man levde på och tröstade sig med dom mörka åren :-/
När jag sedan fick eget och så småningom egna barn var och är det fortfarande den dagen vi klär granen, mina barn skulle inte nöja sig med mindre och det är en trygghet och kärlek i dessa traditioner vi utför varje år.
I år känns det därför extra tungt för min äldsta son är inte närvarande ( personligen) i våra liv just nu och trots mitt beslut att faktiskt låta han vara,leva som han väljer för att i slutändan (hoppas jag) hitta vägen tillbaka, så fattas han mig/oss så det gör ont och så till den grad att jag eg inte ens vill fira.. men jag har 3 barn till som förtjänar sin jul och våra traditioner. Vår gemensamma önskan är såklart att Coffe väljer att komma ”hem”, att han vet att vi älskar och saknar honom nåt gränslöst..
Nöja sig…
Nov 10th, 2011 by blondifire
Man kanske skulle nöjt sig med det man kunde få istället för att jaga efter regnbågar…………
Hårt..
Nov 10th, 2011 by blondifire
Vissa dagar känner jag bara för att sträcka upp armarna o säga :
-Du där som kallar dig livet: Jag ger upp ! Jag orkar fan inte kämpa varenda minut för nåt som kommer så jävla lätt för vissa andra.
Varför skulle jag ?? mitt liv blir aldrig lättare, jag blir aldrig lyckligare. Alla slänger ur sig meningslösa ordspråk hit och dit istället för att se sanningen: livet är inte lätt men måste man behöva kämpa,slåss och bråka för att få en sekunds harmoni? en minut av lycka och sann kärlek? Jo jag hävdar att det är värt det men ibland undrar jag om jag fan inte bara lurar mig själv, om jag säger det för att vad ska man annars hänga kvar för.. Jaja..jag har massor o leva för visst men ändå, jag vill kunna må bra oxå tycker fan jag förtjänar det. Nää jag gör inte alltid allt rätt, jag kan vara jävlig och allt det där men jag har ett rent och ärligt hjärta. Räknas inte sånt längre? Är det så att otack är världens lön? isf vill jag hoppa av,reklamera det liv jag fick. vart gör man det ??
Talking to myself
Nov 7th, 2011 by blondifire
Kommer hem efter ett trevligt förmiddagsbesök hos en kattuppfödarvän, kidsen är i skolan då får jag följande konversation med mig själv i huvudet :
- Nä om man ska ta o möblera om i sovrummet.
- ”Är det en sån bra idé? ”
- Jaa, då. Sån nu flyttar vi först den hmm..lilla.. bokhyllan först, sen lirkar du dig in o lyfter 1.20 madrassen..
-” jösses ,vart gör jag av den i detta minirum??”
- Ställ den längs med eller ja snett med väggen där så lossar jag sidorna på ramen.
_-” Aaaj,ok.. och nu då ?”
- Flyttar jag glasbokhyllan bara liite åt det där hållet.. oj en madrass..ok.. hmm..
- ” Forfarande en god idé detta??”
- Jaaa då. sätter jag ihop sängramen till hälften så kör du in madrassen längs med där vid väggen.
- Stånk,stön, faaaan i helvete..ok.. och nu?? ”
- Sätter jag ihop resten av ramen o lägger ner den liiite tunga madrassen på skaklarna sådär.. helvete nu lossade den där..hmm.. kan du sätta fast den igen??
- ” Ehh..ska jag släppa madrassen då eller”
- Ja eller nej ! det kan du ju inte göra !
-” Nähä hur löser vi detta då ?! ”
- ja lutar madrassen över knäet, kolla så bra! nu kan du släppa madrassen!
- ” ok…”
- Aj men va fan jag har ju fingrarna där ju!!!
- ” Men du sa ju…”
- Jaja va fan nu kommer man ju inte förbi.. får flytta den bokhyllan där du.
- ” Men jaha. o vart ska den då?”
- Ehhh..kläm in skiten där vid garderoben.
- ”Så. nöjd eller?!”
- ja men det blev väl bra
- ”Så det var fortfarande en bra idé ?? var det inte du som har fibro och ont ?! ”
- äsch va tusan vem ska annars göra detta liksom..
- ” Men vaddå, du var väl inte tvungen och möblera,speciellt just nu ?? ”
- Jooo, se det blev ju bra !
- ” Så du har inte ont nu? Vila kanske vore bra?”
- Näää det är lungt, ska bara linka,halta,aj.. ut o sätta på kaffe sen hämta Stella.
- ” Vila då?? ”
- Nää det hinner jag ju inte nu ju.
- ” Säg som det är nu, du har så ont att lägger du dig kommer du inte upp”
- Jaja, så kanske det är men nu har jag annat och göra. Tjing!
( Fattar ni hur dum i huvudet man är ?!! Hahahaha )
lite vardag…
Okt 24th, 2011 by blondifire
Ja jösses vad fort tiden går när det gäller vissa saker o så jävla långsamt när det gäller annat. Ihelgen har det varit lätt hysteriskt. Eller ja, jag har väl varit det. Haft kalas (sort of) för min älskade lille son som fyller 13 år den 26 
kattungeköpare osv..
Jag vet inte riktigt varför allt blir så himla stort och jobbigt för mig.. visst det har/är mycket kring när det gäller känslor, relationer ( i alla former) m.m men ändå. Verkar mer och mer vettigt och genomföra dessa tester som Rehabteamet vill för nåt är det iaf.. Kan ju vara så att nu när jag blivit av med massa annat och har enbart en medicin som gör att jag eg mår så mycket bättre, ja då blir ”grunden” synligare…hmmm… jaja, nu får jag iaf rätt hjälp, ska bara mitt tålamod åter testas 
Annars är livet faktiskt ok.. visst, saknar min kärlek så det gör ont men allt där måste oxå få ta tid.. o hur det slutar vet jag inte alls.. suck.. tålamod va det… barnen mår bra ( vad jag vet) katterna oxå, snart flyttar bebbarna och vi väntar nya nu i November så.. ja.. synd o klaga ( för mycket)
Nu ska jag joina min stora tös vid TVn.
mitt <3 krya på dig !!
Kramizz
Who Knew…
Okt 20th, 2011 by blondifire
sköna söndag
Okt 17th, 2011 by blondifire
brukar inte skriva så mycket om katterna här,dom har ju en egen blogg men igår tog jag o lillfisen ut Fargo en sväng i det vackra höstvädret. liite läskig tyckte han det var när det blåste men annars njöt han så det blir fler utflykter när vädret tillåter. självklart var kameran med och ja, jag motstod frestelsen o gömma mig från den
