I juletider ( ja andra med så klart) men just nu när julen närmar sig så önskar man ju sig vissa saker.. För mig är detta en högtid starkt förknippad med kärlek och familj. Mina fosterföräldrar sådde tidigt det hos mig, jag fyllar år precis innan och varje kväll den 19 gjorde jag allt för o hålla mig vaken för o se hur tusan granen kunde stå där på min födelsedagsmorgon den 20. Jag bodde mina första 5 år där, men varje kväll somnade jag om än senare ju ”äldre” jag blev.. kan riktigt se mamma och pappa vänta ut mig för o sedan klä granen mitt i natten 
Sedan var det ju dom vanliga traditionerna såklart men just den har fastnat. Det var oxå allt dom gjorde för mig/oss som man levde på och tröstade sig med dom mörka åren :-/
När jag sedan fick eget och så småningom egna barn var och är det fortfarande den dagen vi klär granen, mina barn skulle inte nöja sig med mindre och det är en trygghet och kärlek i dessa traditioner vi utför varje år.
I år känns det därför extra tungt för min äldsta son är inte närvarande ( personligen) i våra liv just nu och trots mitt beslut att faktiskt låta han vara,leva som han väljer för att i slutändan (hoppas jag) hitta vägen tillbaka, så fattas han mig/oss så det gör ont och så till den grad att jag eg inte ens vill fira.. men jag har 3 barn till som förtjänar sin jul och våra traditioner. Vår gemensamma önskan är såklart att Coffe väljer att komma ”hem”, att han vet att vi älskar och saknar honom nåt gränslöst..