Lögner efter lögner blev till något jävla storartat
Tiden fick passera genom spegelbilder, tror snart att
Tiden runnit ut för jag vill inte längre sakna oss
Du var den enda, fan vi skulle ta oss genom allt
Det fina vände snabbt och våra vindar blåste jävligt kallt
Vi hade svurit på att aldrig sluta älska
Jag sträcker handen men faller i omedvetande
Och när jag blundar ser jag dig i minnet av en skepnad
Du stack in kniven i ryggen, du gav mig ingenting
Lämnad, sårad, blodig utav drömmen om vår framtid
ingenting finns kvar, fan jagkan inte sluta att älska dig
men du har gjort ditt val, är det försent nu att ändra sej ?
Jag står på toppen av ett isberg, och skriker mig hes
Sett många drömmar på mitt papper men jag läste det fel
För, ingenting kan nånsin bli som jag hoppades.
Du var min stjärna men min himmel har nu slocknat,
Jag sluter mina ögon, svävar upp till en drömvärld
En annan plats utan tårarna och lögner
Du tar min hand och du säger att du älskar mig
Du kysser mina läppar, säger att du aldrig lämnar mig
Jag vaknar upp, och lögnerna begraver mig
Och såren lever kvar utav drömmen som du gav till mig
Men, jag måste bort härifrån
Jag vill se mig i spegeln och inte undra hur det kunde gå så fel.
Kunde jag ha varit glad, ingenting kan va så bra
Som när det var du o jag när vi tog samma andetag
Jag måste sluta sakna, lära mig ta dag för dag
Jag älskade dina lögner men av allt så är jag den som har inget kvar…
