” – Varför flyr du undan hela tiden?
Han stod där, med ryggen mot mig och solen.
Mellan havet och sig själv.
Så många gånger hade jag försökt att förklara,
att inget längre kunde hålla mig kvar.
Lika många gånger hade han nickat, utan att förstå.
Jag tog ett steg bakåt mot kanten av stupet.
Han tog ett steg emot mig.
Där nedanför hördes havets vilda vågor.
Vinden rev och slet i mig.
Mellan oss, bara luft.
- Varför ? undrade han igen.
Jag vände mig mot havet,
det stormande havet och vinden.
Han förstod fortfarande inte.
Jag blickade uppåt mot himlen.
Kände att äntligen var mina vingar hela,
bredde ut dom och lät vinden, stormen
bära mig.
jag flög, lämnade honom där
Ropandes :
- Varför ??
Han kommer aldrig att förstå……….
” C ”
