Vete fan om jag inte ”gnäller” för lite om min hälsa,min ständiga värk. Kanske ser jag ut och uppför mig ” för friskt” för en del omkring mig för när jag får dagar som idag känns det som om man inte riktigt tar det på allvar eller lyssnar…( tar du inte åt dig kanske det inte gäller just dig).. Har ont,känner mig lessen och frustrerad.. Dessa dagar gör jag inget alls här hemma, förutom kattbestyr, det är en sak jag aldrig kan eller ens vill rucka på. Tur i oturen så är inga av barnen hemma så jag kan gå in i min lilla kokong utan att det drabbar nån. Kanske upplevs jag som otrevlig om/när jag inte svarar i tele, inte orkar lyssna,vara glad och måste ställa in ev möten/planering men sorry,så funkar Fibron. Man kan inte välja eller veta när den kommer vara värre än vanligt ( ja, jag har ALLTID ont även om jag inte säger det hela tiden ) samtidigt vet jag att jag har en lindrig form ( peppar,peppar) så jag kan träna t ex, jag kämpar dock varje dag. Panikångesten och deppresioner går hand i hand med Fibron så lessenheten kommer därifrån och den enda jag skulle vilja ha här dessa dagar kunde inte bry sig mindre 
Jag borde nog bli bättre på att sätta gränser……….
