Moonstruck » Mina ord..

I nöden…

blondifire — Fri, 27 Jul 2012 16:41:44 +0000

..prövas vännen,heter det. Det ordspråket har för mig dom senaste dagarna verkligen gjort skäl för namnet. Vill verkligen tacka alla, ni som vet allt och oxå ni som inte vet men ändå funnits där för mig och min familj,i tanke och kropp på olika sätt. Jag är så tacksam för o ha er i mitt och mina barns liv. Ingen nämnd och ingen glömd <3

Sen att nån kan vara så ohyggligt känslokall och vidrig och anmäla för nåt så främmande och motbjudande för mig övergår mitt förstånd. Tänker inte närmare gå in på innehållet för mina mindre barns skull, dom ska inte behöva utstå detta, men vi är 90 % säkra på vem DU/NI är och jag svär att livet ger tillbaka va så säker. Mitt hjärta är rent,mina barn är mitt liv och vill man jävlas med mig,fine, men o blanda in mina barn, att äventyra deras väl och ve, där går ta mig fan gränsen !! Inser du/ni inte vad konsekvenserna kunde blivit och vad dom blir för er ?! Hade det funnits minsta hjärncell hos dig/er borde du/ni faktiskt veta vilken backning jag och min familj har överallt !!! Ni har retat upp så många med detta och jag skäms inte,har inte gjort nåt fel, jag visar bara mina barn respekt genom att inte lägga ut detaljerna här men dom jag litar på har läst och vet allt !!!!!!

till alla,tänk på vem ni bjuder in i era liv, för rätt som det är får man en kniv i ryggen,tyvärr. Jag går i döden för mina barn,familj och vänner precis som mina gör för mig !

”Gnäll…”

blondifire — Mon, 23 Jul 2012 16:08:45 +0000

Vete fan om jag inte ”gnäller” för lite om min hälsa,min ständiga värk. Kanske ser jag ut och uppför mig ” för friskt” för en del omkring mig för när jag får dagar som idag känns det som om man inte riktigt tar det på allvar eller lyssnar…( tar du inte åt dig kanske det inte gäller just dig).. Har ont,känner mig lessen och frustrerad.. Dessa dagar gör jag inget alls här hemma, förutom kattbestyr, det är en sak jag aldrig kan eller ens vill rucka på. Tur i oturen så är inga av barnen hemma så jag kan gå in i min lilla kokong utan att det drabbar nån. Kanske upplevs jag som otrevlig om/när jag inte svarar i tele, inte orkar lyssna,vara glad och måste ställa in ev möten/planering men sorry,så funkar Fibron. Man kan inte välja eller veta när den kommer vara värre än vanligt ( ja, jag har ALLTID ont även om jag inte säger det hela tiden ) samtidigt vet jag att jag har en lindrig form ( peppar,peppar) så jag kan träna t ex, jag kämpar dock varje dag. Panikångesten och deppresioner går hand i hand med Fibron så lessenheten kommer därifrån och den enda jag skulle vilja ha här dessa dagar kunde inte bry sig mindre

Jag borde nog bli bättre på att sätta gränser……….

Din jävla fegis…

blondifire — Thu, 05 Jul 2012 21:38:10 +0000

Från att springa på varann o allt va bra ”ringer sen gumman osv” till att 3 timmar senare på SMS förneka allt som varit i 4 månader, du spottade inte bara på mig utan på mina barn i det ögonblicket !! Utan en enda förklaring utan att ens ta det ansikte mot ansikte som en man ! Kanske borde ge dig numret till den som sist behandlade mig så och se vad jag är kapabel till.. Du visste allt om det, hur sårad jag blivit, hur viktigt ärlighet och förtroende är för mig och ändå står du i mitt hem och ljuger ?! inte bara mig i ansiktet utan dessutom mina BARN ! ( My bad skulle aldrig låtit dig träffa dom!!)

Oh well, Karma is a bitch, Maximus ! och din karma ser jävligt dålig ut just nu ! Så jävla glad just nu att jag inte gav dig mitt hjärta. …

Städat…

blondifire — Tue, 17 Apr 2012 21:11:17 +0000

idag har jag städat bort en kategori som va en stor del av mitt liv under ca 6 månader.. Den finns inte längre..allt var bara en lögn,inte min lögn men jag levde i den.. No more..

Stjärnor…

blondifire — Sun, 11 Mar 2012 20:53:33 +0000

När man är mitt upp i det,som jag är ( ja det tar tid ) så blir man blind men jag tittade lite på foton och jodå..där fanns faktiskt en annan som satte stjärnor i mina ögon.. En liknande situation ( man lär sig visst ingenting) men det slutade inte på samma sätt.. mitt hjärta blev stukat inte krossat men visst borde man väl kunna ta sig vidare ändå ? Nån gång.

I framtiden… hoppas jag. Tills dess får jag väl påminna mig ibland och ”se” på mig själv som jag varit och kanske kan bli.. Så ett mail eller tre kan väl inte skada ? Hmmm…

Stjärnor…

Som sagt… stjärnor

Vem ?

blondifire — Thu, 08 Mar 2012 07:58:43 +0000

Vem tror du att du är ?

Som släntrade in i mitt liv så självklart och ruskade om mitt liv som ett oväder.

Vände upp och ner på alla mina planer, alla mål.

Som älskade med mig som om jag vore den enda.

Som fick mig att skälva, darra, upptäcka att under alla roller och plikter fanns det en kvinna med ett hjärta..

Vem tror du att du är ?

Som så effektivt raserade alla mina murar, alla försvar och sedan bara gick vidare..

Vem fan tror du att du är ?!

Avslut

blondifire — Sun, 04 Mar 2012 16:17:14 +0000

Det som känns (nästan) värst med allt som hänt det sista är att på nåt sätt blivit förnekad ett avslut.. Hur än en relation sett ut behöver man ( iaf jag ) nåt slafs avslut för att lättare(?) kunna gå vidare.. ett samtal face to face ja nånting.. så funkar iaf jag. Att från ena dagen ses och allt är bra till att nästa bli raderad,förnekad och bortslängd, gör en jävla massa skada.. att avslut är viktigt för mig vet personen ifråga mycket väl,vi har pratat om sånt så ja jag tycker det är lågt och fegt, men det är ju jag det.. suck.. jaja, gå vidare gör man väl förr eller senare men den tilliten m.m man hade och gav lär aldrig bli densamma. Man orkar liksom inte bli bränd hur många gånger som helst..

Vidare…

blondifire — Thu, 01 Mar 2012 21:02:14 +0000

Ja det är väl dax o gå vidare.. Han har gjort sitt val o föga förvånande e det inte mig.. ärligt talat om det gör han lycklig är jag glad för hans skull för det är allt jag vill, att han mår bra. Låter kanske skumt men så funkar kärlek..

så imon gör jag en tripp tillbaka i det förflutna. Säkert skitdumt,barnsligt osv men vem skadar det eg. Jag har ingen och svara inför,ingen har rätt att döma mig och jag vill känna nåt vad som helst som inte sårar mitt hjärta mer. Det är det enda han inte kan göra för det tillhör nån annan vilket han vet. Så ärligheten finns där, han är fullt medveten om allt, ställer inga frågor,kräver inte mer än det jag vill ge. I gengäld får han det han vill ha om än för en stund iaf.

Egotripp?? Japp, Big Time. Kommer jag må bättre ? Ja för stunden. Om det är allt livet kan ge mig så tar jag det just nu. Jag har insett mig besegrad så jag ger upp… Totalt…

tack för kaffet…

blondifire — Sun, 19 Feb 2012 18:39:27 +0000

ok så det verkar som om det kommit ut nu då..om han inte lyckas snacka sig ur det …ehh jaha ? så ist för o ta tillfället i akt (även om det uppstod på fel sätt ) så fortsätter han att ljuga ?? det säger ju en hel del i mina ögon… ”Han måste tänka”, ”allt har gått så fort” ”vill inte hantera det på fel sätt ” osv…. men hallå !!! Ok, fine.. allt som sagt och gjorts under nära 6 månader ( ja jag vet..så kort tid(ironi) har jag verkligen varit så blåögd ?? dum,godtrogen, en jävla idiot..visst, jag borde inte gett mig in i det från första början men känslor är känslor. eller ja, åtminstone trodde jag det :-/

Det tog tid och han bad mig öppna mig, lita på vad han sa och kände så ja, jag känner mig just nu som en idiot som faktiskt gjorde det.. och att ljuga om det,plocka bort mig från fb m.m får mig inse att han inte är den jag trodde, att jag ännu en gång tagit ett åt helvete fel beslut, ärlig my ass !

verkar inte finnas nån ärlighet kvar nånstans.. men jag tänker inte ljuga för nån, har inte gjort det ännu och tänker då fan inte börja nu… Han visste mycket väl vad han gav sig in på, jag har aldrig satt ett ultimatum, har hela vägen varit sååå förstående och diskret och inte fan vad det för min skull men likväl är det jag som sitter och känner mig som en jävla idiot som trodde på allt. som trodde på kärleken… Fuck that !!!! jag är jävligt snäll men såra mig,förneka mig.. så kan jag bli jävligt obehaglig o ha att göra med…

Önskar…

blondifire — Mon, 28 Nov 2011 19:42:01 +0000

I juletider ( ja andra med så klart) men just nu när julen närmar sig så önskar man ju sig vissa saker.. För mig är detta en högtid starkt förknippad med kärlek och familj. Mina fosterföräldrar sådde tidigt det hos mig, jag fyllar år precis innan och varje kväll den 19 gjorde jag allt för o hålla mig vaken för o se hur tusan granen kunde stå där på min födelsedagsmorgon den 20. Jag bodde mina första 5 år där, men varje kväll somnade jag om än senare ju ”äldre” jag blev.. kan riktigt se mamma och pappa vänta ut mig för o sedan klä granen mitt i natten Sedan var det ju dom vanliga traditionerna såklart men just den har fastnat. Det var oxå allt dom gjorde för mig/oss som man levde på och tröstade sig med dom mörka åren :-/

När jag sedan fick eget och så småningom egna barn var och är det fortfarande den dagen vi klär granen, mina barn skulle inte nöja sig med mindre och det är en trygghet och kärlek i dessa traditioner vi utför varje år.

I år känns det därför extra tungt för min äldsta son är inte närvarande ( personligen) i våra liv just nu och trots mitt beslut att faktiskt låta han vara,leva som han väljer för att i slutändan (hoppas jag) hitta vägen tillbaka, så fattas han mig/oss så det gör ont och så till den grad att jag eg inte ens vill fira.. men jag har 3 barn till som förtjänar sin jul och våra traditioner. Vår gemensamma önskan är såklart att Coffe väljer att komma ”hem”, att han vet att vi älskar och saknar honom nåt gränslöst..