ok så det verkar som om det kommit ut nu då..om han inte lyckas snacka sig ur det …ehh jaha ? så ist för o ta tillfället i akt (även om det uppstod på fel sätt ) så fortsätter han att ljuga ?? det säger ju en hel del i mina ögon… ”Han måste tänka”, ”allt har gått så fort” ”vill inte hantera det på fel sätt ” osv…. men hallå !!! Ok, fine.. allt som sagt och gjorts under nära 6 månader ( ja jag vet..så kort tid(ironi) har jag verkligen varit så blåögd ?? dum,godtrogen, en jävla idiot..visst, jag borde inte gett mig in i det från första början men känslor är känslor. eller ja, åtminstone trodde jag det :-/
Det tog tid och han bad mig öppna mig, lita på vad han sa och kände så ja, jag känner mig just nu som en idiot som faktiskt gjorde det.. och att ljuga om det,plocka bort mig från fb m.m får mig inse att han inte är den jag trodde, att jag ännu en gång tagit ett åt helvete fel beslut, ärlig my ass !
verkar inte finnas nån ärlighet kvar nånstans.. men jag tänker inte ljuga för nån, har inte gjort det ännu och tänker då fan inte börja nu… Han visste mycket väl vad han gav sig in på, jag har aldrig satt ett ultimatum, har hela vägen varit sååå förstående och diskret och inte fan vad det för min skull men likväl är det jag som sitter och känner mig som en jävla idiot som trodde på allt. som trodde på kärleken… Fuck that !!!! jag är jävligt snäll men såra mig,förneka mig.. så kan jag bli jävligt obehaglig o ha att göra med…
