Jaja där fick man för att allt började kännas bättre :-/ Igår vaknade jag med känslan av en stoppnål ovan bröstet typ i armhålehöjd. Ignorerade det då jag bestämt mig för o hälsa på finaste Panilla på sjukan som gått igenom helvetet ännu en gång, och ärligt även om man har värk jämt kan man inte låta det styra. Blev dock värre och just sån värk ja den kändes inte igen( tänkte kanske lungan). PanikÅngesten älskar nya smärtor,den målar upp det mest konstigaste tankar i hjärnan så ja,tog med lillfis o åkte till vårdcentralen( för o överbevisa herr PÅ) kom en hållplats med bussen sen ja,PÅ, blodtrycksfall vad det nu var men jag ”försvann” och chauffören fick dit ambulans fortare en ränneskita ( tack snälla chaufför, mest för tösens skull) Hatar verkligen att mina barn får genomgå all denna skit på första parkett 
Ambulanspersonalen va grymma med henne och väl inne blev man uppkopplad,stucken o ja,allt som hör till för o utesluta hjärtbesvär. Kan säga att igår em var det kaos på östras akut,inte sett så många där en lönehelg knappt men personalen ska fan ha en eloge som tog sig tid m lillfis, gav henne t om en brits inne hos mig + dricka o macka ( hann ju inte äta middag). Hennes underbara kontaktfamilj kom sen och hämtade henne ( de tar ju tid på akuten+visste inte om jag ev skulle få stanna). Turligt nog va hjärtat friskt o lungorna lät bra ( skumt med all rökning) så läkaren kom fram till att det var muskelfästet som spökade ! lätt pinsamt med allt detta pådrag för en dum jävla muskel.. Iaf,bästa brochan kom o körde mig hem sen vart det sova,sova som gällde. Känt mig kass hela dan o smärtan,ja den sitter där men nu kan iaf inte herr PÅ lura hjärnan att få fullständig panik.. Surt o inte kunna träna idag som jag skulle men det är bara o ladda om nästa vecka. Tack alla fina vänner och mitt <3 för er omtänksamhet, utan er hade livet varit bra mörkt.
