fan ta dig. precis när jag tror o hoppas på att vi tagit ett steg framåt drar du undan mattan igen.. gör du det medvetet eller är det den där rädslan vi båda bär på? att släppa nån inpå, nära nog för möjligheten att kunna såra? du kan mig så väl.
För väl egentligen o det stör mig så in i helvete för det var så länge sen jag vågade eller ville göra mig sårbar, trodde nästan jag var immun.. jo jag vet, det är ingen stor sak för dig o inte svara på ett sms eller ens låta det vänta 1-2 dagar men du vet vad det gör med mig, min ångest o mina hjärnspöken. det är INTE ok, hjärtat. Jag lär mig inget på det om du tror det. min ångest blir bara värre,min misstro och tillit mindre.. så snälla,sluta leka med mitt hjärta och min hjärna. finns ingenting o vinna men allt att förlora. Är du beredd på det ? !