satt o lyssna på musik förut, gjorde ett inlägg med kommentar på FB as usual och sa, helt ärligt, att Jasmin är en av mina idoler.Vem, undrar ni säkert ,sångerska,skådis, vad?
Nej mina vänner, Jasmin är om man ska citera hennes egna ord: ” en liten skit som jag ”
vilket gjorde mig lite lessen och samtidigt heligt förbannad ! Inte på henne utan på vår/samhällets syn på oss själva.. Hon är en alldeles vanligt ovanlig ung kvinna som trots alla hinder,jävelskap och förutfattade meningar fortfarande kämpar på, för sina barn,vänner och det hon tror på utan att stänga av,bli bitter och tappa hoppet. Det är hjältar det, såna människor finns det alldeles för få av. Jag har aldrig träffat Jasmin personligen, hur vi kom i kontakt var lika osannolikt som sol på midsommar men trots eller tack vare det har jag genom hennes blogg ( o andra sätt) lärt känna denna starka vackra kvinna. Jag hoppas innerligt att livet inte knäcker henne, jag tror inte det men jag blir lessen över att personer som henne aldrig får höra/känna hur jävla bra dom faktiskt är / trots eller snarare tack vare sin mänsklighet och att dom faktiskt står för den. Nämnas bör oxå min personliga vän Panilla som oxå är en av mina idoler, som likt Jasmin forfarande har ett öppet hjärta, som kämpar varje dag med denna låga brinnande så starkt att hon bländar en, precis som Jasmin.
Visst, ni kommer säkert grubbla över hur just dessa unga kvinnor kan vara mina idoler, ”gammal” och vis som jag är / borde va men det är just det: dom har tagit sig igenom mer än många gör på en livstid, mer än många ens skulle klara av att gå igenom. Jag är stolt över att få kalla dom mina vänner(för d gör jag) och hoppas att mina döttrar blir hälften så bra men får höra det dubbelt så många gånger som dessa två stjärnor !
Om jag fick önska en enda sak så vore det att alla( jag oxå) blev bättre på att faktiskt uttrycka sin beundran och kärlek till sina medmänniskor/systrar. då kanske det skulle vara lite lättare att kunna le och leva <3
